Farväl min älskade vän

18 juni, 2012 — 6 kommentarer

Den 18 juni tog jag ett sista farväl av min älskade vän på hans sista viloplats i den här världen. Tassen fick komma till den plats som är honom värdig. Det har i skrivande stund gått 13 dagar sedan han somnade in i min famn. Han berikade mitt liv och jag hans. Inget och ingen kan fylla den tomhet han lämnat kvar.


Utsikten vid hans plats.


Tyvärr blåste det så kraftigt att jag ej kunde tända ljuset. Jag tog hem det och ska tända ljuset till minne av de viktiga dagarna i vårt liv tillsammans.


Det regnade på vägen dit, men så fort vi närmade oss platsen, så öppnades molnen och värmande solstrålar föll på platsen. En väldigt märklig känsla infann sig och det kändes som om något välkomnade honom.


Hans favorit-gummisnöre fick följa med honom.

…Vi ses snart igen, min vän! ❤

Må väl, kära läsare!

Annonser

6 responses to Farväl min älskade vän

  1. 

    Vet precis hur det känns Rei… och fast det nu är längesen så känns det ändå påtagligt när jag ser att urnan på bilden är likadan som jag hade till min bästa vän 😦 Må han vila i frid! Vackra bilder!

    Kram!!

  2. 

    Så fint du gör för din vän ❤
    Jag är inte redo att släppa G'zon än, han har fått en viloplats på en hylla ovanför min säng. Tror iof, att han vill vara där. Hans älskade att vara nära, och vara hemma. Så så länge får han bo kvar inne hos oss!

    Ush, Rei! Visst gör det ont. Våra älskade själar!
    Stor KRAM!

  3. 

    Det skär hårt i själen när man förlorar en trogen vän. Men på ett sätt berikar de oss även när de är borta: De låter oss känna äkta sorg och saknad och att ta emot den gåvan tror jag är det bästa sättet att glädja dem där de nu är.

    Ha en bra midsommar trots allt! /Thomas

    • 

      Tack för dina omtänksamma ord Thomas. Jag håller med om att man får sig en tankeställare när man inte har någon kvar, att man bör uppskatta den tid man har på sig med individen. Jag känner att jag har gett allt för min vän och det underlättar samvetet. Räcker att man känner sorg och saknad. Hade jag haft skuldkänslor, så hade det varit outhärdligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s