De första timmarna

8 augusti, 2012 — Lämna en kommentar

Den 7 augusti anlände den 14 veckor gamla kattflickan ”Tindra”. Hon kom med Malin från Rädda katten och de hade åkt från Malmö där hon var i ett temporärt hem. När de steg in i mitt hem så såg jag två små nyfikna, tindrande ögon i mörkret genom gallret i transportburen. Jag tog henne i min famn och insåg hur pytteliten hon är, samt hur lugn hon är. Genast började hon spinna och kela. Jag föll pladask på plats den stunden.

Den yngsta katten jag adopterat tidigare var runt 6 månader. Jag önskade tidigare att få uppleva den första tiden. Något jag saknat med min första katt, Tassen. Samt min andre katt Vera. Jag hade förberett fika och vi satte oss i vardagsrummet. Tindra hade knappt tid att umgås för där fanns mycket att upptäcka i det nya hemmet. Nyfikenheten var för stor så hon utforskade vardagsrummet grundligt. Då och då när hon var nära mig, passade jag på att kela med henne och ta de allra första bilderna.


Hon har en väldigt vacker färgteckning och en otroligt söt fläck på nosen.


Det tog inte lång tid förrän hon hittade leksakerna och började att leka.


När vardagsrummet var ”rätt säkert” så gick hon försiktigt ut i hallen som är ”knutpunkten” till alla rummen. När hon kom fram till sovrummet, så hördes det fräs och kurrande ljud från under sängen. Där under låg fyraåringen Vera och tryckte.


Efter en timme så kom Vera fram men lade sig bara ovanpå sängen istället. Därifrån hade hon full koll på nykomlingen. När någon av dem närmade sig hallen så hördes det lite kurrande och små fräsljud. De kommer att hålla behörigt avstånd inledningsvis, men med tiden och modet, kan de komma varandra närmre.


Inom två timmar och efter upptäcktsfärden, så var tösen hungrig och hon vågade gå ut i köket. Hennes betjänt fixade genast fram juniormaten. Det var välsmakande tydligen då hon åt med väldigt god aptit.


Vera tog sig ut från sovrummet när hon var hungrig eller behövde använda lådan. I hallen var det försiktig framryckning som gällde och tiden gick i slow-motion. Jag såg till att även ge Vera uppmärksamhet och hon tydde sig till mig och undrade vad det var som pågick. Jag försäkrade om att det inte var något farligt och kelade med henne också. Det kändes som om jag var en slags medlare/förhandlare mellan de två.


Ca tre timmar sedan ankomsten, så tog intrycken, dofterna och ljuden ut sin rätt.


Men först skulle det spinnas, ålas och rullas runt, samt få kel från hennes nya betjänt.


Spinnandet övergick efter en stund till djupa andetag och små gulliga pipljud och hon somnade. Då passade jag på att släcka ner i köket, hallen och i vardagsrummet. Satte mig och pillade med bilderna och sedan blev klockan tok för sent och jag gick och lade mig.

Jag vill rikta ett varmt och innerligt stort tack till Rädda katten och Malin!

Må väl, kära läsare!

Annonser

Inga kommentarer

Be the first to start the conversation!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s